Den 5 augusti 2015 mördades 21-åriga Ida Johansson när hon var ute och joggade i Runbyspåret i Upplands Väsby. Hon hade ingen koppling till gärningsmannen och valdes ut slumpmässigt när deras vägar korsades i motionsspåret. Den då 19-årige mannen sprang efter Ida, överföll henne bakifrån och ströp henne till döds. Därefter släpade han kroppen längre in i skogen, skändade den och försökte gömma den under pinnar och mossa. Mordet utlöste en av Stockholmsområdets största polisinsatser det året och hundratals män DNA-testades innan ett tips drygt en månad senare ledde polisen till mördaren.
Idas sista joggingtur
Det var en sommarkväll den 5 augusti 2015 när Ida gav sig ut för att springa i Runbyspåret nära familjens hem i Upplands Väsby. Hon brukade motionera och hade hörlurar med musik medan hon sprang. När tiden gick och Ida inte kom tillbaka började hennes familj bli orolig. De försökte ringa henne utan att få något svar och började själva leta i området. Till slut kontaktades polisen och hon anmäldes försvunnen.
Den tekniska undersökningen av Idas utrustning gav senare en viktig hållpunkt för när angreppet sannolikt inträffade. Musiken i hennes hörlurar hade stannat omkring klockan 19.36. Det fanns ingenting i hennes liv som tydde på att hon frivilligt skulle ha försvunnit och polisen började snabbt misstänka att någonting allvarligt hade hänt. Ingen i familjen kunde då veta att Ida bara en kort stund efter att hon gett sig ut hade mött en helt okänd 19-årig man i spåret.
En okänd 19-åring befann sig i spåret
Den 19-årige mannen bodde själv i Upplands Väsby och var tidigare ostraffad. I polisförhören berättade han senare att han den aktuella dagen hade blivit arg efter en konflikt med en person i sin närhet och därför gått till Runbyspåret eftersom promenader brukade lugna honom. Flera motionärer såg honom i området. Utredningen visade också att han före mötet med Ida hade följt efter en annan kvinna en sträcka men avbrutit. När han senare fick syn på Ida började han i stället följa efter henne. Han hävdade efter gripandet att en plötslig tanke på att döda uppstod i hans huvud. Ida och mannen hade aldrig träffats tidigare och utredningen fann ingen tidigare koppling mellan dem.
Överfallet kom bakifrån
Ida sprang framför mannen med hörlurarna på sig och märkte inte att han närmade sig bakifrån. Enligt hans egen berättelse började han springa efter henne och gick direkt till angrepp när han kom ikapp. Han grep tag i Ida och drog ner henne på marken. Ida försökte försvara sig genom att slå och riva omkring sig, men mannen lyckades övermanna henne. Han satte sig över henne och tog ett kraftigt strypgrepp runt hennes hals.
Strypningen fortsatte tills Ida inte längre visade några livstecken. Den 19-årige mannen berättade senare i förhör och under rättsprocessen att själva överfallet hade gått snabbt och beskrev mordet som en impuls. Åklagaren ifrågasatte den versionen och ansåg att delar av hans berättelse inte stämde med den övriga utredningen. Åklagarens teori var att mannen redan när han angrep Ida hade ett sexuellt syfte och att mordet skedde när hon gjorde motstånd. Den delen skulle senare bli en central fråga under rättegången.
Kroppen släpades in i skogen och gömdes
Efter att Ida hade dött lämnade mannen inte platsen direkt. Han släpade hennes kropp omkring 15 meter från motionsspåret till ett stenröse längre in bland vegetationen. Där utsatte han den döda kroppen för handlingar som domstolen senare bedömde som brott mot griftefriden. Åtalet beskrev bland annat att kroppen hade skadats och utsatts för ett sexuellt övergrepp efter döden. Därefter försökte mannen dölja vad han gjort genom att täcka Ida med grenar, pinnar och mossa. När han lämnade platsen låg kroppen därför dold en bit från själva löparspåret och var svår att upptäcka för den som bara passerade längs motionsslingan.
Sökandet slutade i en skogsglänta
När Ida inte kom hem drogs ett stort sökpådrag igång redan samma kväll. Familjen befann sig själva i området och deltog i sökandet samtidigt som polispatruller, hundförare och andra resurser sökte kring motionsspåret. Till en början visste ingen om hon hade skadat sig, gått vilse eller utsatts för ett brott. Under natten koncentrerades sökandet allt mer till skogsområdet runt Runbyspåret.
Omkring klockan två natten till den 6 augusti hittade en polishundförare Ida i en skogsglänta nära motionsspåret. Det stod snabbt klart att hon hade utsatts för dödligt våld och en mordutredning inleddes. Brottsplatsen spärrades av och kriminaltekniker började säkra spår. Bland det viktigaste som hittades fanns DNA från en okänd man. DNA-profilen fanns dock inte registrerad i polisens register, vilket innebar att polisen hade ett biologiskt spår från mördaren men fortfarande inte visste vem han var.
Hundratals män topsades i jakten på mördaren
Utredningen växte snabbt till en mycket omfattande polisinsats. Polisen kartlade Idas sista timmar, förhörde familj, vänner och personer som hade befunnit sig i området och undersökte om det kunde finnas någon gärningsman i hennes bekantskapskrets. Någon sådan koppling hittades inte. Gärningsmannaprofilgruppen bedömde tidigt att det kunde röra sig om en person som inte kände Ida och att återfallsrisken kunde vara betydande. Som mest arbetade omkring 40 poliser med fallet. Polisen använde även geografisk profilering och började topsa män som kunde ha befunnit sig i närheten. Innan gärningsmannen greps hade omkring 850 förhör hållits och omkring 800 personer DNA-testats, men ingen av dem gav den träff som utredarna väntade på.
Ett tips efter fem veckor löste mordet
Genombrottet kom den 10 september, drygt fem veckor efter mordet. Polisen fick ett tips om en 19-årig man som hade befunnit sig i Runbyspåret vid den tid då Ida dödades. Han hade tidigare inte varit misstänkt och eftersom han var ostraffad fanns hans DNA inte i polisens register. Mannen hämtades in till förhör och topsades. DNA-provet jämfördes med spåren från mordplatsen och gav träff.
Redan samma kväll erkände 19-åringen att det var han som hade dödat Ida. Han berättade hur han sett henne i spåret, sprungit ikapp henne, dragit ner henne och tagit strypgrepp. Polisen hade därmed både hans erkännande och den tekniska bevisningen som knöt honom till brottet. Den 11 september häktades han på sannolika skäl misstänkt för mord. För utredarna innebar gripandet slutet på en intensiv jakt där man under mer än en månad hade arbetat med risken att gärningsmannen skulle kunna angripa någon igen.
Åtalades även för försök till grov våldtäkt
I december 2015 åtalades 19-åringen för mord, försök till grov våldtäkt och brott mot griftefriden. Åklagaren hävdade att mannen hade angripit Ida med avsikt att våldta henne och sedan strypt henne när hon gjorde motstånd. Mannen erkände att han hade dödat henne men ville att gärningen skulle bedömas som dråp och förnekade att han hade haft för avsikt att våldta henne innan mordet. Att han efter döden hade utsatt kroppen för sexuella och andra kränkande handlingar var enligt tingsrätten inte tillräckligt för att bevisa att ett våldtäktsuppsåt hade funnits redan när överfallet började. Majoriteten friade honom därför från försök till grov våldtäkt, medan han fälldes för mord och brott mot griftefriden.
Dömdes till rättspsykiatrisk vård
Frågan om mannens psykiska tillstånd blev ovanligt komplicerad. En rättspsykiatrisk undersökning hade först kommit fram till att han inte led av en sådan allvarlig psykisk störning att fängelse var uteslutet. Under rättegången begärde tingsrätten även ett yttrande från Socialstyrelsens rättsliga råd. Rådet gjorde en annan bedömning och ansåg att mannen hade lidit av en allvarlig psykisk störning när mordet begicks och att störningen fortfarande fanns kvar. Bland problemen beskrevs återkommande psykosliknande episoder och en impulskontrollstörning. Den 26 februari 2016 dömde Attunda tingsrätt honom därför för mord och brott mot griftefriden till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Han friades från försöket till grov våldtäkt. Vid en senare prövning samma år bedömdes risken för återfall fortfarande som hög och den rättspsykiatriska vården fortsatte.
Ida bakom rubrikerna
Mordet skapade stor rädsla och uppmärksamhet, men Idas familj har också velat att hon ska bli ihågkommen som mer än personen som mördades i Runbyspåret. Ida studerade till socionom och hennes anhöriga och vänner beskrev henne som positiv, omtänksam och engagerad i människor omkring sig. Hon hade bland annat en nära relation till sin lillasyster med funktionsnedsättning. Polisen Patrik Zanders, som fungerade som kontaktperson för familjen under mordutredningen, berättade senare att han under arbetet försökte hitta något i Idas liv som kunde förklara mordet men till slut blev övertygad om att det inte fanns något sådant motiv. Ida hade helt enkelt mött en okänd gärningsman som valde ut henne slumpmässigt. Efter mordet började löpare även samlas under manifestationer och arrangemanget ”Spring med kärlek” för att hedra Ida och markera att människor inte skulle behöva vara rädda för att röra sig ute.
Tidslinje – Mordet på Ida Johansson
- 5 augusti 2015: 21-åriga Ida Johansson ger sig ut på en joggingtur i Runbyspåret i Upplands Väsby.
- Tidig kväll: En 19-årig man befinner sig i samma motionsområde och börjar följa efter Ida.
- Cirka 19.36: Musiken i Idas hörlurar stannar. Tidpunkten blir en viktig hållpunkt i utredningen.
- Kort därefter: Mannen springer ikapp Ida, drar ner henne på marken och stryper henne till döds.
- Efter mordet: Han släpar kroppen omkring 15 meter in i skogen, skändar den och försöker gömma den under pinnar, grenar och mossa.
- Samma kväll: Familjen blir orolig när Ida inte kommer hem och ett sökpådrag inleds.
- 6 augusti, cirka 02.00: En polishundförare hittar Ida död i skogen nära motionsspåret.
- Augusti–september: Polisen genomför hundratals förhör och DNA-testar omkring 800 personer.
- 10 september: Polisen får ett tips om en 19-årig man som befunnit sig vid Runbyspåret när mordet skedde.
- Samma dag: Mannen topsas och hans DNA matchar spåren från mordplatsen. Han erkänner att han dödat Ida.
- 11 september: Han häktas på sannolika skäl misstänkt för mord.
- 7 december 2015: Åtal väcks för mord, försök till grov våldtäkt och brott mot griftefriden.
- 26 februari 2016: Attunda tingsrätt dömer honom för mord och brott mot griftefriden till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Han frias från försök till grov våldtäkt.
