Dödsfall i samhällsvård

Dödsfall John Walter

Den 15 juni 2021 försvann femårige John Walter från HVB-hemmet Platea i Hagfors. John hade autism, adhd och utvecklingsförsening och behövde ständig närvaro av vuxna. Personalen kände till att han var snabb, kunde öppna dörrar själv och tidigare hade rymt flera gånger. Trots det lyckades han lämna boendet genom en altandörr utan att någon vuxen märkte det. Några timmar senare hittades han livlös i den närliggande Uvån. Johns död ledde till flera utredningar och rättsprocesser om ansvaret hos personalen, HVB-hemmet och Falu kommun.

John behövde ständig tillsyn

John Walter var fem år gammal och hade autism, adhd och en utvecklingsförsening. Han talade lite, var mycket aktiv och behövde hjälp och tillsyn i stora delar av vardagen. En särskilt viktig risk var att John kunde springa iväg. Han hade tidigare rymt vid flera tillfällen från korttidsboenden och hans föräldrar var därför mycket tydliga med att han inte fick lämnas utan uppsikt. Föräldrarna hade länge försökt få tillräckligt stöd för att kunna ge honom den omsorg han behövde hemma.

När Falu kommun föreslog en placering på HVB-hemmet Platea i Hagfors var föräldrarna tveksamma. Johns pappa hade besökt boendet och reagerat på att sonen skulle kunna öppna en dörr och ta sig ut. Han tog uttryckligen upp rymningsrisken med socialtjänsten. Föräldrarna fick besked om att verksamheten förstod Johns behov och skulle säkerställa hans trygghet. Placeringen genomfördes som en tillfällig utredningsplacering medan kommunen sökte efter en mer långsiktig lösning.

Platea hade redan fått allvarlig kritik

Det skulle senare framkomma att Platea redan före Johns placering hade haft omfattande problem. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, hade vid upprepade tillfällen kritiserat verksamheten. Bara omkring två månader före placeringen hade hemmet bedömts som olämpligt för ett barn som hade svårt att kontrollera sina impulser. Ändå placerades John där efter att boendet försäkrat kommunen om att verksamheten kunde hantera hans behov. Även personalen hade slagit larm om problem. Vid tiden bodde åtta barn med olika och omfattande behov på boendet. Dagtid kunde vissa barn ha två egna vårdare, men nattetid kunde två anställda ansvara för samtliga barn. Personalen hade uppgett att bemanningen var för låg i förhållande till barnens behov. På tomten fanns dessutom säkerhetsbrister: grindar gick inte att låsa och det fanns ett hål i staketet. Efter Johns död kom företaget som drev Platea i sin egen utredning fram till att bristerna var så stora att verksamheten behövde stängas.

Åtta minuter utan uppsikt

Tidigt på morgonen den 15 juni 2021 hade det varit en stökig natt på Platea. Flera barn hade varit vakna och de två i nattpersonalen närmade sig slutet av sitt arbetspass. John befann sig tillsammans med andra barn i vardagsrummet och lekte. Det fanns tydliga rutiner om att barnen inte fick lämnas ensamma och John skulle ha ständig tillsyn eftersom man visste att han kunde rymma.

Personalen befann sig i hallen medan dörren till vardagsrummet var stängd. Den senaste vuxna som såg John gjorde det bara minuter innan han försvann. Åtta minuter senare slog ett annat barn larm om att John hade tagit sig ut genom altandörren på baksidan. Han kunde därefter lämna tomten genom de bristfälliga avspärrningarna. På väg bort från boendet tappade han sin blöja. Personalen började leta och hittade blöjan, men inte John. Det var början på en kapplöpning mot tiden.

John hittades i Uvån

Personalen letade efter John i området runt boendet, men polisens larm om försvinnandet dröjde. Enligt uppgifter från utredningen tog det omkring 53 minuter från att han upptäcktes vara borta tills polisen fick larmet. När polisen kom igång med sökandet kontrollerades först bland annat byggnader och området runt boendet. John var fortfarande försvunnen och sökinsatsen växte med polis och räddningstjänst. Först omkring två timmar efter försvinnandet skickades räddningstjänstens drönare med värmekamera upp över Uvån. Vid ungefär klockan 09.20 upptäcktes John i vattnet nära en brygga vid en badplats inte långt från boendet. Han togs upp ur ån och räddningspersonal försökte återuppliva honom, men hans liv gick inte att rädda. Dödsorsaken var drunkning. John hade då bara bott på Platea i drygt två veckor.

Två anställda åtalades efter dödsfallet

Polisen inledde en förundersökning om hur en femårig pojke med ett känt behov av ständig tillsyn hade kunnat lämna boendet. Två av de anställda som arbetade den aktuella morgonen åtalades för vållande till annans död. Åklagarens uppfattning var att de hade varit oaktsamma genom att inte ha tillräcklig uppsikt över John och de andra barnen och att bristen gjorde det möjligt för honom att lämna boendet.

Värmlands tingsrätt gick i december 2022 på åklagarens linje. Domstolen ansåg att de båda anställda varit oaktsamma när barnen lämnades i vardagsrummet bakom en stängd dörr under tillräckligt lång tid för att John skulle kunna ta sig ut utan att upptäckas. De dömdes till villkorlig dom för vållande till annans död. De anställda överklagade och pekade bland annat på den låga bemanningen och brister på ledningsnivå.

Hovrätten friade personalen

Den 6 februari 2024 ändrade Hovrätten för Västra Sverige domen och friade de två anställda helt. Hovrätten ansåg inte att deras handlande hade varit så klandervärt och inneburit ett sådant otillåtet risktagande att det nådde upp till den nivå som krävs för straffrättsligt ansvar för vållande till annans död. De friades även från föräldrarnas skadeståndskrav. Domen betydde inte att hovrätten slog fast att allting hade fungerat som det skulle på boendet. Frågan var i stället om just de två anställdas agerande var tillräckligt oaktsamt för att de personligen skulle kunna dömas för Johns död. Hovrätten ansåg att så inte var fallet. Därmed slutade den straffrättsliga processen utan att någon person dömdes för att ha orsakat John Walters död.

Föräldrarna riktade ansvaret mot Falu kommun

Johns föräldrar ansåg att ansvaret började långt före den sista morgonen på Platea. Deras uppfattning var att Falu kommun aldrig borde ha placerat John på ett HVB-hem som hade kända säkerhetsbrister och tidigare kritik från IVO. De pekade särskilt på att kommunen känt till hans omfattande behov, hans tidigare rymningar och föräldrarnas uttryckliga varningar om att han kunde ta sig ut.

Föräldrarna stämde därför Falu kommun och krävde nästan en miljon kronor i skadestånd. De gjorde bland annat gällande att kommunen hade brustit i sitt ansvar att skydda Johns liv genom placeringen. Falu kommun motsatte sig kravet och hänvisade bland annat till att Platea hade tillstånd att bedriva verksamhet och att boendet hade försäkrat kommunen om att man kunde möta Johns behov.

Kommunen friades – familjen gick vidare

Falu tingsrätt avslog 2024 föräldrarnas skadeståndskrav. Målet överklagades därefter till Svea hovrätt. Den 18 juni 2025 fastställde hovrätten tingsrättens dom och ansåg att det inte hade visats att kommunen brutit mot de rättigheter enligt Europakonventionen som föräldrarna hänvisade till. Falu kommun blev därför inte skadeståndsskyldig för John Walters död. Familjen fortsatte kampen och överklagade till Högsta domstolen. Den 16 mars 2026 beslutade HD att inte meddela prövningstillstånd. Därmed stod hovrättens dom fast i Sverige. Föräldrarna meddelade därefter att de skulle gå vidare internationellt och den 15 juli 2026 lämnades fallet in till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, där familjen vill få prövat om Sverige brustit i skyldigheten att skydda John när han befann sig i samhällets vård.

Tidslinje – John Walter-fallet

  1. Före 2021: John har vid flera tillfällen rymt från korttidsboenden och är känd för att behöva ständig tillsyn.
  2. Våren 2021: Falu kommun föreslår HVB-hemmet Platea i Hagfors som en tillfällig placering.
  3. Före placeringen: Johns föräldrar varnar uttryckligen för risken att han kan öppna dörrar och rymma.
  4. 15 juni 2021: John befinner sig tillsammans med andra barn i vardagsrummet på Platea.
  5. Åtta minuter senare: Ett annat barn upptäcker att John har tagit sig ut genom altandörren.
  6. Efter försvinnandet: Personalen söker i området och hittar bland annat Johns blöja.
  7. Omkring 53 minuter senare: Polisen får larm om att John är försvunnen.
  8. Cirka 09.20: John hittas livlös i Uvån nära en brygga. Återupplivningsförsöken misslyckas.
  9. 6 december 2022: Två anställda döms i Värmlands tingsrätt för vållande till annans död.
  10. 6 februari 2024: Hovrätten för Västra Sverige friar båda de anställda.
  11. 2024: Falu tingsrätt avslår föräldrarnas skadeståndskrav mot Falu kommun.
  12. 18 juni 2025: Svea hovrätt fastställer domen och friar kommunen från skadeståndsansvar.
  13. 16 mars 2026: Högsta domstolen beslutar att inte pröva målet.
  14. 15 juli 2026: Johns föräldrar tar fallet vidare till Europadomstolen.
Back to top button